Du vet vad Du vill ha sagt! Skrivateljén hjälper dig säga det. Kontakta Filippa Mannerheim för att få veta mer om hur Skrivateljén kan hjälpa dig och ditt företag.
Här kan du läsa nyligen publicerade texter:
”Linda utvecklar morgondagens TV-tjänst”
”Nätskola hemifrån rena rama baklängesvolten”
... Dagens Skola med inlägg även från andra pedagoger och kulturfantaster! Varmt välkomna att ta del av en rykande het debatt!

"Hon är mycket rädd för rampljuset. Kristin Kaspersen ogillar när mänskliga möten tar sig oväntade uttryck. Därför tycker hon inte om att arbeta med teve. Hon är rädd för rampljuset eftersom hon själv inte har någon vana från scenlivet."
Tja, kanske hade dagens dumle-sega familjeartikel i DN, fungerat en smula bättre om man slängt in några spännande negationer här och var, vem vet.
Eller, kanske inte. Platta floskler är platta floskler om än i gyllene typsnitt.
Inget ont om den stackars journalisten. Jag vet själv hur det är att intervjua personer som har "Carpe Diem" som livsmotto, "älskar mänskliga möten", blir ledsna när folk "skriver elaka saker" och annat totalt innehållslöst, liksom som hämtat ur "Boken om mina vänner" som man skrev i som barn. Man letar febrilt efter något litet intressant att kasta upp i rubriken, något mer riktat och spännande uttalande att göra en ingress av. Men vi skribenter kan faktiskt inte trolla med knäna. Och så blir det en intetsägande pr-text istället för en intressant intervju.
Ja,ja, så kan det gå.
Tack gode gud för bloggvärlden!
Museivärlden lider. Av brist på fantasi, kreativitet och framåtanda. Förlåt mig, men jag står inte ut med ännu en tom, litet halvdammig glasmonter i något bortglömt hörn. Än värre är det när glasmontern inte är tom utan fylld. Av till exempel något så upphetsande som en uppstoppad varg med den vansinnigt inspirerande montertexten: "VARG".
Gud, giv mig styrka.
Kanske är problemet alla dessa trötta 40-talister som håglöst såsar omkring i kulisserna? De vill inte guida, de vill inte tänka målgrupp, de vill inte kommunicera sitt görande utåt och framför allt inte tänka nytt. De vill bara skrutta omkring och göra SITT vad nu det är. Kanske pilla in något litet fotografi i någon monter ibland. Och OM de orkar, skriva en liten trött textrad till. Ledsamt.
Nobelmuseet liknar inget annat museum jag varit på. Hela museet andas kreativitet och nytänk, besökarantalet ökar kontinuerligt, besökare möts med ett (och faktiskt oftast flera) leenden och ett självklart kundtänk genomsyrar hela verksamheten. De många och varierande skolprogrammen är faktiskt också något av de bästa jag sett i museiväg - smarta, välplanerade och tack vare ett tätt samarbete med skolor och lärare, svarar de ofta direkt mot mål, kursplaner och värdegrund. Hur kommer det sig?
Kan det hela bero på en briljant ledning?
Kan det ha att göra med avsaknaden av dammråttor på insitutionerna?
Eller är det samarbetsviljan mellan museets olika enheter som gör att det blir så bra?
Kanske en mix av det ovan och en ovanligt kompetent och driven personal, jag vet inte. Men kanske borde andra muséer med bildningsidealet hängande över sig som ett ok, snegla litet åt deras håll och fundera på varför just de lyckas.
Se där ett litet tips i all sin enkelhet!
(Och ser jag ännu en museiglasmonter med ett vissnat föremål så går jag!)
Jag är hooked. Fast. I sökandet efter min huvudstads historia, hur otroligt det än låter eftersom jag är dalkulla och istället borde irra mig in i finnskogens mystiska dunkel.
Bakgrunden är enkel:
Var och intervjuade en arkivarie på Stadsarkivet i förrgår för ett reportage om söksajten Stockholmskällan. Vi knatade ned i de djupa kulvertarna i berget, vandrade längs länga efter länga med arkiv och slog oss sedan ned framför det stora skåp som innehåll hela Medeltiden. Åtminstone dess textmaterial. Otroligt!
Fick se och höra historien om 13-åriga Maja Berghs fantastiska dagbok där hon bland annat skrev om sin personliga upplevelse av Bondetåget och den tragiska men sanna berättelsen om den sextonårige skräddare-gesällmördaren Anders Vesterlund. För att inte tala om Stockholms Stads privilegiebrev från 1436, vackert som ett konstverk och fullsmockat med kändissigill - JAAA, jag hade Engelbrekts polares och fiendes sigill på bordet framför mig!!! (Den finns förövrigt med zoomfunktion på sajten.)
Nu gäller det att skriva ett riktigt bra reportage. Men det är litet svårt.
Är nämligen numera fullt upptagen med att söka spännande fotografier av 50-talsfrisyrer, gamla vaxkabinettet Panoptikon, poliovaccineringar för små barn på 30-talet, ransoneringskuponger (också med zoom) och 1700-talstavlor på skitbärarkärringar...
Vem hinner jobba?

Edvin Adolphson rockar loss på Soliden. En välbevarad hemlighet tills nu?
Foto: Gunnar Lantz, Svd
Så har Inter Actas hemsida äntligen blivit klar - det har varit ett spännande arbete att se den växa fram! Supersnygg, med kreativa färgkombinationer, fräsch struktur, asläckra ikoner och klar målgruppstanke vad gäller text och innehåll. Precis som det skall vara när det är som bäst, alltså! Men så är det ju Lina Karlsson och Jon Lindholm som skapat den också.
Hoppas nu på spännande samarbete mellan Inter Actas Teresa Lindholm och Skrivateljéns ende anställde framöver...
För övrigt känner jag till en hel del arbetsplatser som har skriande behov av "verktyg för att skapa effektiva och kreativa möten där alla är med och bidrar". Humpidump, jag säger inget mer så har jag ingenting sagt... :-)
Är vansinnigt irriterad på min lilla inspelningsgrunka. Dyr var den. Och nu har jag lyckats trycka på någon obskyr knapp så att den spelar in i slowmotion. Maken fattar inget, teknikalfabet som han är. Och själv gick man ju humanistisk linje. Manualer förstår jag mig på. Rent teoretiskt alltså. Praktiken är de sämre med.
Maskinen vill alltså inte återställa sig hur jag än plippar och knappar. Istället låter det som Ferdinands kossa-morsa när jag trycker på uppspelning. Fatta hur lång tid det tar att lyssna igenom!
Och så en intervju idag och två nästa vecka. Irritation!
- Be dem tala som Kalle Anka in i micken! Föreslog styvsonen. Då blir det perfekt när du spelar upp!
Tack för tipset! Låter som ett klockrent karriärsdrag!
Har suttit hela dagen och skissat fram olika förslag inför nästa möte på muséet. Och himmel vilket spännande team vi är, alla med helt skilda bakgrunder och erfarenheter! Det var länge sedan jag hade så roligt i en fas där vi egentligen borde "känna" litet försiktigt på varandra. Istället bubblade idéerna fram, den ena galnare än den andra. Fantastiskt kreativt!
Parisresan är för övrigt bokad nu - hurra vad roligt vi ska ha! Victor Hugo överklasshem, Balzacs kaffepanna och Le Louvre är så klart spikade på schemat. Sedan får vi se. Ska bli härligt! Förutom det faktum att alla i vår kvinnliga reseklubb tror att jag fortfarande efter 16 år talar flytande franska. Gulp. Måste kanske hoppa på en snabbkurs eller nått... Lära mig säga Bonjour madame, je voudrais du pain au chocolat et beaucoup du vin igen och så... Parlören åker definitivt ned i handbagaget!
Bon soir, mes amis!
© Copyright 2012 Skrivateljén
Telefon: 070-7867115
Webbplatsen skapad av
Logotyp formgiven av Lina Karlsson