Recenserar nu Hanna Nordenhöks nya diktsamling Bländare. Förlaget sammanfattade den som ett ”sorgearbete, en undersökning av en gränsupplevelse mellan polerna fotografi, minne, syn och språk”. Kan ändå inte låta bli att tycka att prosadikterna också talar. Starkt. Högljutt.
En fantastisk läsning.
Rekommenderas.
Recensionen publiceras snart. Då återkommer jag med fler tankar.