– Vad skulle vi ta oss till utan din bror, utbrast redaktören lättat.
Sant. Min bror är bättre än 118 100 när det gäller webb. Så efter att febrilt men lönlöst ha gnuggat våra geni?knölar efter ett korrekt tekniskt ord för det där som gör att webbplatser inte brakar ihop, ringde vi Jon.
Som garvade rått men hjärtligt åt våra fåfängt humanistiska försök och sedan gav oss ordet. Som den hyvens webbstrateg han är.
Läs artikeln i LÄRA Stockholm! Kanske hittar du ordet vi sökte. Sid. 10.
– Hon är expert på att freuda folk, sa min man i förtroende till mig under vår tredje dejt för sisådär sju år sedan. Först fattade jag nada. Sedan insåg jag vilket fantastiskt ord det var. Och hur jag undermedvetet saknat dess existens hela livet.
Att freuda. Att analysera någon eller något, sönder och samman.
Uttalas fråjjda såklart.
Underbart ord! Behövligt! Ytterst användbart!
Absolut något att lägga in i SVD: s kulturredaktions nya serie Lexikala Luckor där saknade ord äntligen får komma till tals, eller hur man skall uttrycka sig. Vilken briljant idé de har kommit på förresten! Tummen upp!
När jag var liten gick jag ofta och sög på ord, lyssnade på dem, uttalade dem rätt och vansinnigt fel för att höra vad som hände. Och det fanns tre ord jag absolut tyckte var – om inte vackrast – så åtminstone mest uttrycksfulla rent uttalsmässigt: "syrliga karameller", "puderkaka" och "hundkex".
Inget av dem platsade dock när svenskarna korade svenska språkets vackraste ord.
Istället kom det något tama "sommarvind" på given ettaplats.
Märkligt…
Själv säger jag bara:
Syyyyrliga karrramellerrrr….
