En film jag måste se

 

"Nahid Persson Sarvestanis film är helt enkelt oupphörligt fascinerande" skriver Maaret Koskinen i DN.

 

Jag måste se den! Filmen om Farah Diba, en gång drottning av Iran skulle fascinera oavsett. Men nu, i detta spännande upplägg, där två kvinnor med helt olika perspektiv men ändå i viss mån med samma erfarenhetsbas, möts, blir det oerhört laddat. Bara bilden av de två kvinnorna tillsammans är så stark, vända från varandra, men ändå så kroppslig nära varandra…

 

Gillade också Astrid Söderbergh Widdings vackra, välskrivna OCH informativa recension i SVD. Sådana är man inte bortskämd med. Tack Astrid!

  

 

 

Det här inlägget postades i Skrivateljéns kulturblogg, Teater och film. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till En film jag måste se

  1. Heléna skriver:

    Den filmen ser jag gärna med dig.
    Dokumentärer is the shit !!

    /kramkram

  2. Heléna skriver:

    också…

  3. Filippa skriver:

    Absolut! Den bokar vi! /F

  4. S.Z skriver:

    Farah Pahlavi porträtteras mycket bra inte för att Nahid Persson är en skicklig berättare utan tack vare Farah Pahlavis fängslande personlighet och det hon har gått igenom.

    I dokumentären försöker Nahid P. hitta likheter och gemenskap med Farah Pahlavi men det är bara ett desperat försök för att själv framstå som en viktig personlighet och oavsett hur mycket som tittare sympatiserar vi med hennes svåra uppväxt och förlusten av brodern är hon fortfarande ingen personlighet jämfört med Farah Pahlavi.
    Nahid P. gör allt för att ta plats i dokumentären men hon försvinner ur bilden ju längre tiden går.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *