Värdegrundslitteratur och manisk textproduktion har förstört svenskämnet

”Säv, säv, susa,
våg, våg, slå”

Diktens ord har etsat sig fast i mig och har blivit mina, nästan lika mycket som de är Frödings egna. De finns i min kropp, i min person, precis som begreppen ”allitteration”, ”assonans”, precis som det tragiska öde som unga Ingalill gick till mötes.

Den undervisning som jag fick som högstadieelev i slutet av 80-talet, lade grunden för en solid och rotfast relation mellan ämneskunskaper och elev. Mina lärare talade aldrig om bedömningar eller vad som krävdes för olika betygssteg. De talade om historia, svenska, geografi, matematik och kemi. Ämnen som fyllde många av oss med annat än det vi mötte i hemmet och på fritiden. Ämnen som sakta men säkert gjorde oss till mer än det vi redan var, med betydelsefulla löften om vad vi kunde bli.

På svensklektionerna undervisade vår lärarinna Mona Lisa om runor, anglicismer och språkhistoria, om ordklasser och satsdelar. Hon lät oss skriva korta ämnesuppsatser och krävde en prydlig handstil, en tydlig disposition och språklig korrekthet.

Hela tiden låg den klassiska litteraturen som en väv över hennes svenskundervisning. Vi fick högläsa Dan Anderssons ”Omkring tiggarn från Luossa”, H. C Andersens sagor och ta del av utvalda delar ur Moa Martinsons ”Mor gifter sig”, William Goldings ”Flugornas herre” och Selma Lagerlöfs rysare ”Herr Arnes penningar”. Bland mycket annat.

Där satt vi, drygt tjugo 14-åringar från Vansbro, Nås, Äppelbo och Dala-Järna och förfasade oss över slutet på Steinbecks ”Möss och människor” och ömmade för lille Oliver i Dickens populära följetongsroman. För det är ju så – i synnerhet för tonåringar – att slåss med troll, befria prinsessor och döda varulvar, det är att leva!

För några veckor sedan kom Skolverket ut med sitt förslag till reviderade kursplaner för grundskolan. I ämnet historia, åk 7-9, ska hela antiken strykas på grund av stoffträngsel. Samtidigt som ”Kontinuitet och förändring samt möjliga framtidsscenarier med utgångspunkt i långa historiska linjer kring levnadsvillkor, migration och makt” och ”historiebruk kopplat till tidsperioden” lyfts fram som centrala och bärande analyspunkter för våra barn i nedre tonåren att hugga tänderna i.

I samma reviderade förslag i ämnet svenska, åk 7-9, ska formuleringen ”Lyrik, dramatik, sagor och myter” strykas och istället ska dessa genrer rymmas inom formuleringen ”Skönlitteraturens huvudgenrer samt några undergenrer och hur de stilistiskt och innehållsligt skiljer sig ifrån varandra.”

Hur denna revidering gör styrdokumenten tydligare och mer faktabetonad, övergår mitt förstånd. Men det är så mycket jag inte förstår numera.

Var är den ökade betoningen på faktakunskaper som utlovades och som var utgångspunkten för revideringen? Var är de tydligare och mer konkreta kunskapskraven?

Nedmonteringen av svenskämnet har pågått i decennier. Vid varje revidering har man lyckats blästra bort ännu litet mer av det klassiska litteraturinnehållet, för att omstöpa svenskan till ett mer ”erfarenhetspedagogiskt ämne” där elevernas egna känslor, intressen, nyfikenhet och upplevelser ska vara utgångspunkten för läsning och diskussioner.

Och för att verkligen betona detta, har inte bara formuleringen ”Lyrik, dramatik, sagor och myter” strukits i Skolverkets förslag för årskurs 7-9. Skönlitteratur på temat ”utanförskap, jämlikhet, sexualitet och relationer” lyfts istället särskilt fram som viktiga exempel på litterära ingångar.

”Dagens lärare kommer bara på författarkvällar om bokens ämne passar med läroplanen”, skriver författaren och litteraturkritikern Alice Kassius. ”Det är tusen gånger lättare att få lärare till samtal på tema ”flykt” än till samtal om fantastiska drakar och skrivandets lust.”

Det säger något om vår trendkänsliga syn på vad som är betydelsefull litteratur.

På gymnasienivå finns litteraturhistoria numera stort sett bara kvar i Svenska 2 och den kursen är så fullspäckad med annat att lärare desperat tvingas slå ihop olika moment för att hinna med allt som måste ”betas av”: ”Skriv en debattartikel där du argumenterar för vilken litterär epok som är bäst – romantiken eller realismen.”

”Fast inget i läroplanen hindrar svenskläraren från att jobba med klassiker och epokstudier. Många av de litterära klassikerna kan ju sägas handla om utanförskap, jämlikhet, sexualitet och relationer”, påpekar vän av ordning.

Det är förstås sant. Men är det troligt att det blir där vi landar i en klassrumspraktik med dessa styrdokument?

”Det finnes skydd mot nästan allt som är
mot eld och skador genom storm och köld
ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
Men det finns inget skydd mot människan.”

Citatet ovan går förstås alltid att googla men det blir aldrig ditt eget på det viset.

”Men om du är så fruktansvärt missnöjd, får du väl gå in och kommentera Skolverkets förslag. De välkomnar ju lärares respons”, inflikar en annan vän av ordning.

Det gör de. Men problemet ligger inte i en struken formulering här och en raderad epok där. Det ligger i kunskapssynen som sådan, förmedlad av vår skolmyndighet. Kanske var det denna kunskapssyn som 2011 satte stopp för Jan Björklunds försök att skapa en läroplan med mer fokus på grundläggande bas- och ämneskunskaper och mindre på analys och tolkningar? För särskilt faktabetonad eller tydlig blev ju knappast Lgr11, vilket ändå måste sägas vara besynnerligt, givet det uppdrag Skolverket fick.

Ärligt talat är jag grundligt trött på dagens instrumentella, kunskapsfattiga svenskämne. Jag är trött på alla platta åsikter som ska argumenteras för – med underbyggda och nyanserade resonemang. Jag är trött på att ordet ”digital” nämns fler gånger i svensklärarens styrdokument än ordet ”litteratur”. Jag är trött på ”texter där ord, bild och ljud samspelar” – (DET ÄR INTE TEXT NI TALAR OM, DET ÄR FILM!!!) – och på att eleverna ska uttrycka känslor. Jag är trött på torftiga läromedel med flashiga bilder, där allt som avhandlas måste kopplas till elevernas egna föreställningsvärldar. Jag är trött på ”beskrivande, förklarande, utredande, instruerande och argumenterande texter” och deras ”syfte, innehåll, uppbyggnad och språkliga drag”. Jag är trött på alla ”strategier”, all ”(kamrat?)respons”, alla texttyper som ska snickras fram med hjälp av ”verktyg” och ”matriser”, utan att eleverna lärt sig versalregeln, interpunktion eller ett åldersadekvat ordförråd.

”Vad undervisar ni om, min svensklärare?”
”Form, form, form”.

Och framför allt är jag till döden trött på att litteraturen verka ha som främsta syfte att uppfostra eleverna och lära dem att bli ”goda samhällsmedborgare”, snarare än att ge dem ett litterärt språk och kunskaper om vårt kulturhistoriska arv och berättandets ädla konst om hur det är att vara människa. Med brister och fel.

Men som en svensklärare indignerat uttryckte det: ”För mig kommer värdegrunden alltid först. Sedan kommer kunskapsuppdraget. I den ordningen.”

Ack, mitt älskade svenskämne! Du har alltmer förvandlats till ett urvattnat formämne, med inslag av mjuka, feministiska, relationsbärande teman som ska tuggas och ältas i bikupor ledda av en lärare med rätt värdegrund. Trots att historien borde ha lärt oss vid det här laget att pekpinnar fungerar dåligt och trots att en ung person rustad med god kunskapsgrund, är långt mindre mottaglig för fördomar än en person med påtvingad moral.

”Vem kliver fram som en Greta Thunberg till försvar för en skövlad bildning och kulturkunskap och historieförståelse. Ännu ett uppror behövs”, skriver journalisten och författaren Bengt Lindroth. Jag kan bara hålla med.

Men här står jag nu, och kan icke annat. En uppgiven svensklärare med ett slitet och tummat men ack så dammigt exemplar av ”Den allvarsamma leken” i bokhyllan och med en djup sorg i bröstet över den tid som flytt, men mest över den tid som tagit över.

Eller som Fröding uttryckte det, med sin osvikliga känsla för vemod:

”Så sjungen, sjungen sorgsång,
I sorgsna vågor små,
säv, säv, susa,
våg, våg, slå!”

Filippa Mannerheim, gymnasielärare i svenska och historia och journalist

 

 

Postat den av Filippa | 15 kommentarer

Samtalsgoogla med dina elever

Bild omslag DÄBAG

Jobba kollektivt, kommunikativt för att utveckla elevernas sökstrategier

För några år sedan kom vår tonåring hem med en uppgift. Han skulle skriva ett ”eget arbete” om konsumtionsvanor. Instruktionerna från lärarna löd:

”Välj ett ämne och en problemformulering. Sök information i trovärdiga källor. Skriv ett eget arbete. Glöm inte att granska dina källor noga”.

När jag kom in i sonens rum satt han ensam vid sin dator med ett öppnat word-dokument framför sig. I desperation gissar jag, hade han valt det föga inspirerande ämnet: Potatis. Utifrån det hade han googlat.

Sökord: potatis

De källor han fått upp var: Wikipedia, Odla.nu – din trädgård på nätet och Svensk potatis webbplats. Med hjälp av dessa samt ett kort stycke ur läroboken hade han lyckats få ihop en gles A-4 om potatisens historia, potatisens näringsvärde, något om mjöliga och fasta potatissorter och litet allmänt om Alströmer.

Han är bekymrad, det kan jag se. Arbetet är både tunt och spretigt.

Jag sätter mig bredvid honom.

– Du, det står här att du ska hitta på en problemformulering. Men ”potatis” är väl ingen fråga?

Sonen tittar besvärat på mig.

– Nä, men jag fattade inte riktigt vad dom menade med problemformulering…?

Nej, hur skulle han kunna förstå det, helt på egen hand? En problemformulering är dessutom inget man litet kvickt snyter ur rockärmen. Som journalist vet jag att det är nästan omöjligt att hitta en vinkel om man inte först kan mycket om det ämne man vill skriva om. Och varken jag eller sonen kan någonting alls om potatis.

Vi börja där! Vi måste lära oss massor om potatis!

Vilda sökningar ger källor med olika perspektiv
Sagt och gjort: vi googlar ihop. Vi varierar våra sökfraser. Vi leker oss fram. Vi vet ju ännu inte alls vad vi vill ha så vi kan söka brett och vilt på allt möjligt vi kommer på, så vi googlar på allt vi kommer på:

Forskning om potatis
Är potatis nyttigt
Potatisens historia

Genom våra ”vilda” sökningar får vi upp mängder av källor med olika vinklar eller perspektiv:

Forskning och framsteg – om potatisens ursprung
Stiftelsen Lantbruksforskning (SLF) som skriver om sin workshop om potatisforskning
Naturskyddsföreningen om potatis och bekämpningsmedel
Sveriges radio – ett programinslag om att potatis kanske kan ge viktiga ledtrådar om cancermediciner.

Och när vi söker på potatis i SR:s egen sökruta ramlar det in inslag om potatis utifrån olika vinklar – inslag vi inte fick tag i via Google.

Vi hamnar på Livsmedelsverket och det vet inte min son vad det är. Då tar vi reda på det genom att läsa under fliken ”Om oss”. Min son blir överförtjust:

– Livsmedelsverket är en störtbra källa för den som vill skriva om potatis!

Samtal om innehåll, vinkel, avsändare och syfte
Och medan vi söker och skumläser texterna pratar vi om det vi möter på webben.

Tänk, vi googlade på ordet potatis och fick nästan sju miljoner träffar på 0,14 sekunder – hur kunde det bli så många träffar? Hur kan vi vara språkligt kreativa för att få färre men bättre träffar – kan vi snäva in ordet, använda synonymer, variera våra sökord, använda andra sökfraser?

Vi pratar om innehållet i texterna när vi skumläser på webbplatserna: Vad säger den här texten om potatis? Vilken vinkel har den? Vem är avsändare till det här? I vilket syfte har texten skrivits?

Källor ger också viktiga nyckelord att söka vidare på
Vi hjälps också åt att plocka ut nyckelord ur texterna, så som namn på (potatis)forskare, centrala begrepp vi blir nyfikna på och vi använder dessa för att googla oss vidare med eller för att söka med inne på de olika webbplatserna vi hittar – allt för att nå djupwebben, dit Google kanske inte alltid når.

Vi frågar oss också vilka som i samhället kan vara experter på just detta? Kan vi söka oss direkt till samhällsexperterna utan att passera Google?

(Detta är alla tekniker som är självklara för oss vuxna men som vi behöver utveckla, men kanske framför allt synliggöra för våra elever.)

Potatisen – en knöl utan framtid?
När vi får reda på att det finns en Potatisakademi googlar vi på dem och får reda på att de har till uppgift att ”värna om potatisen i ett historiskt och kulturellt perspektiv” och ”Främja ätandet av potatis” med det oslagbara mottot: ”FÖR POTATISEN I TIDEN!”

Någonstans här börjar sonen fnissa.

– Hihi, det låter som att potatisen är utrotningshotad!

Och det gör det ju onekligen.

– Fast vi äter väl ganska mycket ris, pasta och bulgur här hemma, säger jag. Inte så mycket potatis. Men när jag var liten åt vi potatis nästan varje dag.

– Ja, utbrister sonen. Själv äter jag mest potatischips, inte så mycket kokt eller stekt potatis. Fast förr var ju potatis typ basföda, det läste vi ju om nyss. Vad konstigt!

Ur diskussionen föds frågan
Och DÄR, i diskussionen om hur vi själva äter potatis föds hans frågeformulering:

Hur äter vi potatis idag jämfört med förr?
Vad har förändrats?
Hur kan det komma sig att det ser ut som det gör?

Nu när vi vet vad vi vill undersöka kan vi googla mycket snävare. Vi googlar på:

Äter svensken mindre potatis
Hur mycket potatis äter vi
Potatis föda förr och nu

Min son bestämmer sig även för att göra en liten enkätundersökning på skolan. Han ska fråga tio vuxna och tio ungdomar om hur de äter potatis, sammanställa resultatet och jämföra det med hur det ser ut i stort.

När jag lämnar honom är han i full färd med att att läsa igenom de tolv källor han hittat och skriva in informationen i arbetet utifrån en disposition vi skapat tillsammans.

Samtalsgoogla med eleverna
Vårt potatisarbete tog drygt två timmar. Givetvis kan man som pedagog inte ägna två timmar med varje enskild elev på detta sätt. Men det man kan göra är att göra samma sak i helklass.

Jag har valt att kalla den metoden för att samtalsgoogla!

Är man nyfiken på hur man kan arbeta med det mer konkret i ett klassrum finns en enkel lektionsguide i min bok ”Det är bara att googla” som visar hur det går till.

När jag själv samtalsgooglade med mina elever brukade jag använda en storbildsskärm och låta en elev i taget navigera på datorn. Min roll som pedagog var inte att peka ut exakt vilka länkar de skulle klicka på eller berätta om källorna, utan snarare att få samtalet och elevernas förslag bli konstruktiva, att hålla i de stora diskussionerna kring källor och avsändare, föra in källkritiken och få sökprocessen att gå framåt genom synliggörande och kommunikation.

Att samtalsgoogla handlar om att skapa goda modeller
Att samtalsgoogla handlar om att skapa goda modeller för att söka information Visa eleverna på ett tydligt HUR, ge dem verktyg för hur man kan göra när man är ute på nätet så att man inte stannar vid de tio första sökträffarna utan får fler alternativ. Att samtalsgoogla handlar om att lära eleverna navigera i olika – ibland främmande – nätmiljöer, lära dem vilka frågor som är bra att ställa när man befinner sig på olika webbplatser.

Att samtalsgoogla handlar om att som lärare gestalta ett metodiskt sökande och ett källkritiskt beteende i klassrummet.

Om att skapa goda modeller.

För läraren är detta vanligtvis en självklarhet. Så fort vi ber eleverna skriva en debattartikel visar vi först exempel på hur en sådan kan se ut. Vi letar efter tes, argument och motargument tillsammans, vi ger dem en struktur för genren. Sedan ber vi dem producera egna. Inte kastar vi ut våra elever i tomma intet med orden: Lista ut hur man skriver en debattartikel och kom tillbaka när du gjort en.

Nej, så gör vi inte. Vi ger dem exempel de kan härma. Så fungerar lärandet.

Ta tillvara på det flerstämmiga klassrummets fördelar
Men att bli en bra informationssökare och en bra källgranskare – kräver också förförståelse och förkunskaper. Det är en förutsättning för att man ska kunna förstå och hantera den information man hittar. Om man inte vet vad till exempel en myndighet är och har för funktion, kan den kunskapsbristen bli en stor tröskel i sökandet.

Om vi istället jobbar kollektivt, kommunikativt blir sådana kunskapsluckor lättare att upptäcka och åtgärda för läraren.

Att jobba laborativt, kollektivt gör också att vi mer effektivt kan ta tillvara på allas röster och kunskaper i klassen – att verkligen utnyttja det flerstämmiga klassrummets fördelar!

TIPS: Jag brukar rekommendera att samarbeta med skolbibliotekarien under en samtalsgoogling. Antingen kan man hjälpas åt eller så kan man med fördel dela upp klassen mellan sig.

Intresserad av mer informationssökningsövningar? I blädderprovet av min bok Det är bara att googla hittar du två sökövningar som kan vara roliga att göra tillsammans. (Se kopieringsunderlag 28 – 29)

Att göra en produkt eller att lära sig göra en produkt?
En kort reflektion

Jag har under mina år som lärare gett mina elever ett oändligt antal tillfällen att söka information och sammanställa den i ett eget arbete kopplat till korta muntliga presentationer.

Jag hade aldrig fokus på att träna mina elever i att utveckla sökstrategier eller källkritiskt tänkande. Målet var snarare att de skulle producera en fin produkt – ett ”eget arbete”. För att nå dit upprepade jag samma sorts arbetssätt hela tiden med den dunkla förhoppningen att färdigheterna skulle trilla in av bara farten.

Det gjorde de inte.

Det var helt enkelt en välvillig men oreflekterad efterhärmning av hur jag själv fick jobba på universitetet – som vuxen student!

Just detta är viktigt att skilja på, tror jag. För skolan har ju ändå främst till uppgift att träna eleverna på det arbets- och studieliv de har framför sig. Inte utsätta dem för det innan de ens fått lära sig vad som krävs.

Berätta gärna hur samtalsgooglingen gick – mejla eller kommentera här på bloggen eller på twitter. Mig hittar du på @fmannerheim

Varma hälsningar från

Filippa Mannerheim

 

 

Postat den av Filippa | 2 kommentarer

Ny bok med elevuppgifter i infosök och källkritik

Hur lär man sina elever att effektivt söka information?

Hur utvecklar man deras analytiska och källkritiska förhållningssätt?

Hur kan man förebygga fusk, avskrifter och klipp och klistra-arbeten?

Det är bara att googla är en ny bok som består av av elevguider, lärarhandledningar, men framför allt praktiska elevuppgifter om källkritik, informationssökning och text- och bildanalys, fria för kopiering till skolans alla elever.

Över hundratalet elevuppgifter att använda om och om igen rakt in i klassrummet!

Blädderprov ur boken
Beställ boken

Elevsidorna består av uppgifter som behandlar

  • olika källtyper
  • hur man effektivt kan söka information
  • Google som sökmotor och företag
  • hur man gör text- och bildanalyser
  • hur man granskar information i olika källor
  • Wikipedia som informationskälla och som utgångspunkt för diskussioner om källkritik, språk och stil
  • grunderna i upphovsrätten och Creative Commons
  • hur man skiljer på informationsinhämtning och eget skrivande
  • hur man gör egna problemformuleringar vid undersökande arbeten
  • fusk och plagiat
  • hur man gör referat, citat och källhänvisningar
  • analys av romaner med sanningsanspråk

Lärarsidorna består av

  • Lektionsguider
  • Undervisningstips
  • Färdigplanerade grundkurser
  • Lärarstöd till elevuppgifter
  • Planeringar
  • Diskussionsfrågor att lyfta i lärarlaget

Allt material i bokens åtta kapitel har tydlig förankring i Lgr 11 och Gy 2011, med fokus på att läsa, skriva, tala, diskutera, reflektera, analysera och värdera.

Vill du också ha den? Beställ ett eget exemplar här!

 

Postat den av Filippa | 1 kommentar