Skitkärringar, mördare och polio – kan det bli bättre?

Jag är hooked. Fast. I sökandet efter min huvudstads historia, hur otroligt det än låter eftersom jag är dalkulla och istället borde irra mig in i finnskogens mystiska dunkel.

 

Bakgrunden är enkel:

 

Var och intervjuade en arkivarie på Stadsarkivet i förrgår för ett reportage om söksajten Stockholmskällan. Vi knatade ned i de djupa kulvertarna i berget, vandrade längs länga efter länga med arkiv och slog oss sedan ned framför det stora skåp som innehåll hela Medeltiden. Åtminstone dess textmaterial. Otroligt!

 

Fick se och höra historien om 13-åriga Maja Berghs fantastiska dagbok där hon bland annat skrev om sin personliga upplevelse av Bondetåget och den tragiska men sanna berättelsen om den sextonårige skräddare-gesällmördaren Anders Vesterlund. För att inte tala om Stockholms Stads privilegiebrev från 1436, vackert som ett konstverk och fullsmockat med kändissigill – JAAA, jag hade Engelbrekts polares och fiendes sigill på bordet framför mig!!! (Den finns förövrigt med zoomfunktion på sajten.)

 

Nu gäller det att skriva ett riktigt bra reportage. Men det är litet svårt.

 

Är nämligen numera fullt upptagen med att söka spännande fotografier av 50-talsfrisyrer, gamla vaxkabinettet Panoptikon, poliovaccineringar för små barn på 30-talet, ransoneringskuponger (också med zoom) och 1700-talstavlor på skitbärarkärringar

 

Vem hinner jobba?

 

Edvin Adolphson rockar loss på Soliden. En välbevarad hemlighet tills nu?

Foto: Gunnar Lantz, Svd

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Några PåG:n i Skrivateljén, Skrivateljéns kulturblogg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *