Krig mellan fåfänga och kulturell anda

 

I veckan lanseras Skrivateljéns kulturblogg i samarbete med Dala-Demokraten – jättekul! Eftersom jag recenserar för DD-Kulturen är det verkligen fantastiskt roligt att Skrivateljéns blogg nu kopplas dit. Så i veckan blir det förhoppningsvis premiär, även om jag redan småfuskat igång den med några inlägg då och då.

 

– Fast jag är en bokmänniska, sa jag till Ulf Lundén på DD när vi talades vid häromveckan. Jag skriver så klart mycket gärna om film, teater och utställningar men inte så mycket om konst och musik…. Jag kan inte så mycket om det, är det ett problem?

 

– Njae! sa han. Det är det väl inte. Hehe, jag är också en bokmänniska.

 

Ulf Lundén är en mycket trevlig kulturprick! Det är alla med ett brinnande bokintresse och en vass penna. Nästan…

 

Och så bilden då…

 

För nu är det krig minsann.

 

Min kära syster är en fena på att ta bilder. Och snäll som hon är åkte hon till Stockholm från Uppsala för att fota mig i ett "kulturellt sammanhang". Självklart måste ju kulturbloggens bild förmedla rätt saker.

 

Det är svårt att vara fotomodell. Och Klara är en mycket envis syster med en stor fotografisk och yrkesmässig stolthet.

 

– Vi tar absolut den här bilden, det är bäst dagsljus på den! sa hon bestämt och visade upp en bild där jag såg ut som jag svalt en citron. Med en pepparfrukt på.

 

– Men jag ser inte klok ut ju, kved jag. Vem vill läsa mina åsikter om kultur och skrivande om jag ser ut som om jag just stämt träff med en kloakråtta?

 

– Men det är en bra bild. Den förmedlar en kulturell känsla. Och det är fint ljus. Var inte så himla fåfäng nu…

 

Klara är som sagt…. oerhört envis. (Ett lindholmst drag.) Och kriget mellan fåfänga och kulturell känsla fortgår faktiskt i skrivandets stund. Vi får se vem som vinner. Kanske kommer jag lanseras som en mycket, mycket ful kulturbloggare fast i ett gudomligt dagsljus.

 

Fortsättning följer…

 

 Inte en citron i sikte på Klaras egen bild hon skickade mig… Märklig, märkligt…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det här inlägget postades i Några PåG:n i Skrivateljén, Skrivateljéns kulturblogg. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *