Hanne Kjöller slår huvudet på spiken igen. NOT!

Nåja, rubrikerna sätter man vanligtvis inte själv. Men ändå – var finns munkavlarna? frågar man sig då man läser Hanne Kjöllers ledare.

 

Det är som vanligt alltså. Kvinnan skjuter skarpt men fel. 

 

Stockholms stad har delat ut inplastade kort med stödpunkter om hur medarbetarna skall hantera mediekontakter. Punkterna på kortet uppmanar dem att inte ljuga, att hålla sig till fakta, att vara ärliga och att försöka undvika att bli upprörda och arga. Min man jobbar för Stockholms stad. Han har fått det där kortet att ha i plånkan. Varken han eller hans kollegor tyckte att det kändes som att få en munkavle, eller uppfattade det som att de inte fick kontakta journalistkåren. Snarare sågs kortens punkter som ett stöd för, ibland ganska svårhanterliga situationer, med hetsiga murvlar som till vilket pris som helst vill pressa fram icke existerande mustigt stoff till sina artiklar.  

 

Ärligt talat – what's the probleme, Kjöller?

 

Nej, jag förstår verkligen inte Kjöllers upprördhet eftersom jag för mitt liv inte kan hitta någon munkavle i punkterna eller någon indikation på att Stockholm stad anser att de anställda ska "prata mindre" som Kjöller skriver. Hur får kvinnan ihop det? Vad menar hon? Varför skriver hon så?

 

Ämnet i sig är naturligtvis oerhört intressant och ligger rätt i tiden. Med andra ord borde det verkligen finnas många bra exempel på det hon vill ha sagt. Men inte just det här.

 

Sorry Kjöller, verkligen! Du måste sikta på ett existerande mål, förstår du, innan du fyrar av. Det blir bättre så, nämligen.

 

Det här inlägget postades i Samtidsspaningar och reflektioner, Skrivateljéns kulturblogg. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Hanne Kjöller slår huvudet på spiken igen. NOT!

  1. Walter Naeslund skriver:

    Couldn’t agree more. Vad pratar hon om? Direkt kontraproduktivt att bara kast ur sig första bästa tanke som kommer in i huvudet.

    Skrev själv om det här: http://walternaeslund.com/clarity-censorship-and-a-confused-editorial-by-hanne-kjoller/

  2. Johan Rintamaa skriver:

    Råd eller instruktioner, är frågan, kortet har ingen rubrik vad jag kunde se. En arbetsgivare vill att medarbetarna ska veta sin plats och vad som är ok och inte är de- förlåt, “Aldrig” får hända.

    Hur juridiskt bindande är det hela egentligen?

    Betrakta varje samtal som en intervju? Är det för att människor i alla lägen vet om vad som är ok och vad som inte är det – eller handlar det om att arbetgivare med mentalitet som Stockholms stad vill få chansen till litet damage control om/när det kan behövas?

    Bara det faktum att det går att skjuta in sig på formuleringars eventuella lagstridighet och att tonen i instruktionerna ger vid handen vad det hela egentligen handlar om – jag trodde det var ett skämt först. Men Kjöllers tolkning finns det säkerligen fler än jag som delar.

    Men tror du på allvar att Sarah Wägnert inte var upprörd, förbannad och talade om saker fett utanför hennes ansvarsområde? Litet perspektiv tack, om du nu måste kommentera något i DN som folk i sin tur läser för att de tror det är någon vettig input.

    Kul att det är ok för din man förresten, Filippa. Han älskar säkert sin anställning…

  3. Fredrik Blom skriver:

    Håller med om allt du skriver. Den där lappen är inte Sthlm Stads påhitt, den finns överallt (KBM tryckte upp tusentals för några år sen) och den gör att människor som är ovana vid mediakontakter känner att de kan behärska situationen bättre när media knackar på.

    Kommunala tjänstemän som känner sig bekväma i rollen när media hör av sig är nog en större garanti för meddelarfriheten, än att alla springer och gömmer sig om det kommer en journalist.

  4. Kettil skriver:

    Oj, vad du blev arg, Johan. Som jag uppfattat det på mitt jobb är det där inga order eller “instruktioner” utan snarare litet tips om hur man kan bli bättre på att hantera pressen. Så presenterade de det på mitt jobb. Nä, jag för hålla med min fru om att Kjöller fått en tillfällig lapsus i sin läsförståelse och helt missförstått hela grejen.

  5. Johan Rintamaa skriver:

    Jag skrev att det finns tolkningar åt båda hållen i början av mitt inlägg.

    Har Kjöller läst mer hon inte berättar om? Appropå lapsus.

    Är däremot ‘lappen’ en del av Stockholms stads ansträngning mot tydligare information gällande dess affärer så ok.

    Men det är inte särskilt konstigt att den för utomstående kan representera en tydlig markering att anställda ska för allt i världen tänka på vad de säger och till vilka de öppnar munnen.

  6. Freja skriver:

    Hej,

    vi har skrivit om samma ämne på Second Opinion:

    Plastkorten med regler för mediekontakter kränker meddelarfriheten. Det skriver Hanne Kjöller i en ledare i Dagens Nyheter. Second Opinion har pratat med en handfull chefer vid Stockholm stad som alla upplever plastkorten som ett stöd, snarare än en munkavel. Men på frågan om huruvida de själva talat om meddelarfrihet med sina anställda blir det tyst.

    http://www.second-opinion.se/so/view/271

    Gå gärna in och läs och skriv egna inlägg nästa gång du ser någonting i medieflödet som du har en annan åsikt om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *